SiimplyMe

Jag vet att jag kommer att ångra att jag skriver det här, men jag antar att jag också kommer att ångra att jag inte skriver det så...

Ibland behöver man en vän. En sån vän som åker 20 mil enkel resa för att hålla en i handen. En sån vän som utan att tveka ser en i ögonen och säger som det är. En sån vän som man kan ligga på grässlänt med hela natten utan att säga ett ord och ändå få sagt mer än världen kan hantera.

En sån vän behöver jag just nu. Men jag tror inte jag har en sådan vän... jag hade, men vet vad som hänt. Jag älskar personen verkligen från mitt hjärta men ibland vet jag inte vart jag har personen. Om den är värd att satsa på eller om man ska behandla personen lika illa som den gör mot mig? vad vet jag? Jag har alltid fått uppfostran att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Men hur jag kunna uppfylla den om ingen annan gör de? Om personen inte ens har tid att fråga hur jag mår, är det en vän då? Om den intye märker att man mår dåligt, är det e vän? En vän som inte vågar ta ställning till vilka fel och misstag man gjort.

Jag har så mkt att berätta, men den enda personen jag vill prata med, har inte tid för mig... inte ens tid att skicka ett sms som tar tre sekunder. Men aja.. kan inte göra så mkr mer jag måste gilla läget som det e. men de e tragiskt att det verkligen ska vara så här. Vänner ska ju finnas för varandra , oavsett vad.