SiimplyMe

Hejsan, inte för så jätte länge sen så satt jag och Sanja och diskuterade, inte om något viktigt område utan det var mer att vi hade skillda åsikter. Vi diskuterade om psykiska sjukdommar, om de går i arv eller om de kommer av sig själv. Själv tror jag att det absolut inte är ärftliga utan det beror på omgivningen, precis som allt annat.

Det är klart att man blir som man umgås, jag menar, bor jag i en förort med hög kriminalitet och med många invandrare, så klart att jag anpassar mig efter dem, det är ju dem jag kommer att umgås med. Jag säger inte att jag blir lika kriminell men att jag anpassar språket (slang), beteende osv. Jag bor ju i Södertälje, ett invndrartätt område, och jag är helsvensk, det har gått så långt att jag bryter i mitt språk. Jag kan flera språk, inte som jag lärde mig i skolan utan det som jag lärde mig av de som jag umgås med.

Jag menar, allt beror på omgivningen, oavsett vad ni säger. Om jag frågar er varför ni klär er i märkeskläder, sminkar upp er osv, kommer ni säkert säga att : Jag gör det för mig själv..
Okej lite har det med det att göra. MEN varför sminkar ni er lite extra innan ni går ut? Varför sätter ni på er extra fina kläder när ní går ut? Det är inte så att ni ser sminket? Ni kollar heller inte ofta på era kläder... Vi kan säga att ni gör det för omgivningens skull. För att passa in i samhället. För som sagt, ingen idagens läge släpper väl in en människa som inte är som vi? Man väljer ju vänner som är mest lika en själv. Och då måste mn ju anpassa sig efter dem man umgås med.
Kollar inte ni på vad andra har på sig när ni är ute? Disskuterar ni inte någons klädstil? Joo exakt. Och desamma gör de om er.

Om vi säger så här. Vad gör er glada? Vad som gör mig glad är min familj och mina vänner. Och då ser vi.. Omgivningen behöver hjälpa mig för att bli glad, om inte min familj och vänner fanns skulle jag inte vara glad. Och om vi säger så här: Jag blir glad av att det går så bra för mig i skolan, och det är ju jag själv som bestämmer hur duktig jag vill vara, nu lutar det ju att omgivningen inte alls har med att göra att jag ska bli glad. Men det har den visst. Hur ska du någonsin få bra betyg om det inte är någon som kan lära ut och bedömma dina arbeten, det går ju inte.. därför måste du ha hjälp av din omgivning där med.  

En kompis sa till mig att hon ville bli psykolog för hon blev glad över att hjälpa människor och att det inte hade med omgivningen att göra för att få henne glad. Men för att hon ens ska kunna arbeta som psykolog måste det ju finnas några som måste eller vill gå till en psykolog, annars är det yrket onödigt eller hur? Då är det ju omgivningen som bestämmer om hon ska bli det eller inte, och det är samma med alla yrken, man behöver omgivningen, det är ju efterfrågan som styr.

Det här gick lite överstyr men jag vill bara poängtera att vad vi än gör så är det omgivningen som styr och ställer i vårt samhälle!!