SiimplyMe

Ganska ovanligt att jag tänker, men idag gjorde jag de (A)

efter bråket med mamma så började jag tänka långsiktigt. Hur skulle de funka om vi gjorde si och så, hur skulle allt vara, hur skulle framtiden se ut? Jag vet att jag inte är guds bästa barn, och jag vet att jag inte alltid gör allt rätt. MEN alla gör misstag ibland, och av dem lär man sig av. Men gör man samma misstag om och om igen tröttnar man och man vet inte längre om personen har lärt sig ngt.
Och i de sammanhanget kommer ordet "förlåt" in. Jag ber mkt om ursäkt för små saker. Jag vet själv att de e fel, men ändå kan jag inte sluta be om förlåtelse. Min mamma brukar säga: Jag bryr mig inte om "förlåt", jag vill se en förändring. Och det är väldigt smart, men man tänker inte på de, iaf inte jag.

Asså visst kan man säga förlåt, men säger man det åter om och om igen kanske inte någon kommer att förlåta, och då står man där själv. Så istället för att bara be om förlåtelse, gör ngt åt de istället. för för många betyder ordet "förlåt" inget. Vissa ser de bara som ett utmärkt ord att lösa sina problem snabbt.

Det finns ett ordspråk: " tro inte på läpparna som säger "förlåt", tro på ögonen som gråter för dig"
Visst är det trist när ordet förlåt missbrukas! Man ska ju mena det man säger ju... Jag försöker ha som princip att förlåta en människa men inte själva handlingen som människan gjort!
Jag kan inte förlåta allt. Jag anser att det finns saker som man inte kan förlåta. Man kanske kan förlåta det en gång, men när det upprepas hela tiden så förlåter åtminstonde inte jag... Men det är ju lättare att förlåta ngn som man vet verkligen menar det, och någon som visar framfötter är ju så klart självförlåten. Men som sagt de gäller att ge och ta..

Ciao